Ja jag vet, har inte skrivit på ett par dagar men den här gången har jag bra anledning till det också!
Har haft underbara Sandra hos mig (tack för allt ditt stöd älskade och bästa vän). Vi åkte ut en sväng för shopping på söndagen och jag skulle köpa present till min mamma som fyller år idag, GRATTIS MAMMA!!!! Vet inte varför jag just då bara fick en känsla av att jag bara va tvungen att komma i kontakt med henne... Jag når inte fram, det tutar upptaget hela tiden och jag bara trycker på att ringa upp (34 gånger). När jag väl når fram så får jag veta att morfar ligger inför döden, fort som fan åkte jag och Sandra till sjukhuset.

Där sitter min helt underbara moster... bredvid min stora men ändå så taniga morfar! Det är hemskt att se och jag vill inte lämna hans sida. Vi sitter kvar och vakar över morfar och vi sover inte en blund. Det känns som att detta kan ta hur lång tid som helst. Moster frågar mig om vi ska åka hem vid halv tre på natten eftersom hon måste tillbaka till Stockholm och jag måste jobba (underbemannat på kontoret).
Klockan är 02:25 och vi går fram för att kolla till morfar och säga hejdå... Han andas helt plötsligt jätte konstigt. Det tar inte ens en minut så somnade han in! Det var så hemskt och overkligt att se!!!

Min älskade morfar... Borta, bara sådär!!!!

Saknaden är riktigt stor <3<3<3<3