Herregud... kan inte fatta att man kan må så otroligt dåligt. Vet inte om det beror på graviditeten eller om det är nåt annat som spökar. Illamåendet började i samma veva som jag började ta mina järntabletter. Min badaldos i pumpen måste jag ändra på och det är fort. Är nu inne på min andra vecka där jag vaknar med så otroligt lågt socker. Imorse kom jag knappt upp ur sängen. Det är ganska läskigt. Amine var ju inte hemma heller för att hjälpa mig. Varken högt eller lågt socker är bra men jag föredrar lite högre socker då jag faktiskt kan ha någorlunda koll och är tillräckligt vaken och medveten om vad och hur jag ska göra för att få sockret i balans. Med det låga sockret så blir jag som paralyserad. Hjärnan skriker "upp och ät, be om hjälp, rör på dig"... men kroppen är som låst och det är vad som skrämmer mig mest. Usch... nää, måste få iordning på detta. För övrigt är det helt okej. Magen blir större (jag också för den delen) och man ser nu att jag väntar barn :) Världens mest härliga känsla och upplevelse måste jag säga! Det är ganska trist ute, vädret är inte alls på topp. Vill gå ut en sväng för att få frisk luft men som sagt, vädret motarbetar lite. Det blåser jätte mycket och regnar gör det också. Kanske ska ringa min älskade mamma och kolla om hon vill med ut en sväng. Man kan ju alltid ta bilen och fuska lite med den friska luften ;)
